Inspirerat och taget från METTA SUTTA, en av texterna i Dhammapada och från Crystal Mirror IV, Opening to Dharma av Tarthang Tulku, översatt av Viryabodhi.
Dhammapada är en av de viktigaste textsamlingarna i Palikanon. Pali är ett fornindiskt språk. Metta = kärleksfull vänlighet (allomfattande och ovillkorlig). Sutta = berättelse/text. Dharma = lära/sanning. För en längre version av Metta Sutta se under Buddhism.
Lika starkt som en moder, som kanske riskerar sitt liv,
håller av sitt barn, sitt enda barn, utveckla en obegränsad
omsorg inför alla varelser. Utveckla metta till alla i hela världen, oberoende av åsikter, värderingar, gärningar, ursprung eller religion.
Metta är som solen och solstrålar, alla och överallt, får ljuset och värmen, oberoende vem man är, vad man tycker eller vad man har gjort. I hjärtat finns det värme och medkänsla som metta fritt uppstår ifrån. Om vi tar vara på den och denna kunskap, detta ljus, utsträcker vi metta till andra.
Just nu, i denna stund, har vi redan en stor möjlighet. Använd vad du än har och är, vad som än händer, upp eller ned, använd tillfället till att lära dig av denna upplevelse, och bli mer medveten. Då kommer du oupphörligen att bli alltmer öppen inför att uppskatta allt det du redan har.
. Hem . Buddhism . Mitt första besök på Stockholms Buddhistcenter
Jöran 2002
MITT FÖRSTA BESÖK PÅ STOCKHOLMS BUDDHISTCENTER
Jag besökte centret första gången i september/oktober 2000. Då hade jag under något år läst om olika religioner i böcker och på nätet. Det jag läste om buddhismen fastnade jag för, tyckte att det verkade mest troligt och att det stämde ganska väl överens med vad jag själv trodde. Det som buddhismen sa om Gud, livet och döden tyckte jag verkade logiskt och trovärdigt.
Ska innan jag berättar vidare, tala om varför jag kom i kontakt med Dharma. Det var tack vare en stroke. Hjärnblödningen var en omskakande och omvälvande upplevelse. Det blev startpunkten på en radikal vändpunkt i mitt liv. Jag fick den i början av mars 1997 i Nottingham under en affärsresa. Det var ett blodkärl i hjärnan som brast, ett livshotande tillstånd. En läkare på sjukhuset i England sa till min fru att om Jöran överlever blir han en grönsak. Jag var i djup koma fem veckor och låg på sjukhus i nästan nio månader. När jag skriver detta är det över tio år sedan. Trots att det var så länge sedan har jag fortfarande men. Jag blev sjukpensionär år 2000.
Före hjärnblödningen var jag delägare i ett speditionsföretag med som mest ca 100 anställda. Då hade jag nästan inga kulturella intressen, ännu mindre andliga. Då trodde jag bl.a. att pengar, prylar, etc. skulle leda till att jag blev tillfreds. Jag trodde att skaffade jag bara den prylen så skulle jag bli nöjd. Men jag blev aldrig nöjd trots att jag hade allt möjligt.
Efter hjärnblödningen förändrades mitt liv. Jag fick nya intressen, gamla intressen blev mindre viktiga. Jag insåg att det fanns andra saker i livet som var viktigare, saker som jag förut inte hade funderat på eller tagit för mer eller mindre givna. Jag blev en sökare. På centret skulle det snart bli en introduktionskurs. Det var Priyadarsin som höll i den och Satyaprabha (då hette han Martin) hjälpte till. Det första som mötte mig i trappan var den sötaktiga doften av rökelse. När jag kom ner i lokalen kände jag direkt atmosfären. Där nere fanns en känsla av vänlighet/förståelse/acceptans, vet inte riktigt vad jag ska sätta för etikett på den. Kände mig i alla fall välkommen.
Det jag uppskattar mest inom VBV är deras sätt att försöka ta det bästa från olika grenar i buddhismen och försöken att anpassa den till vår kultur och livsstil här i väst. Det genomsyrar hela buddhismen att den är tolerant, detsamma utmärker också VBV.
Jöran Briding 2008