Inspirerat och taget från METTA SUTTA, en av texterna i Dhammapada och från Crystal Mirror IV, Opening to Dharma av Tarthang Tulku, översatt av Viryabodhi.
Dhammapada är en av de viktigaste textsamlingarna i Palikanon. Pali är ett fornindiskt språk. Metta = kärleksfull vänlighet (allomfattande och ovillkorlig). Sutta = berättelse/text. Dharma = lära/sanning. För en längre version av Metta Sutta se under Buddhism.
Lika starkt som en moder, som kanske riskerar sitt liv,
håller av sitt barn, sitt enda barn, utveckla en obegränsad
omsorg inför alla varelser. Utveckla metta till alla i hela världen, oberoende av åsikter, värderingar, gärningar, ursprung eller religion.
Metta är som solen och solstrålar, alla och överallt, får ljuset och värmen, oberoende vem man är, vad man tycker eller vad man har gjort. I hjärtat finns det värme och medkänsla som metta fritt uppstår ifrån. Om vi tar vara på den och denna kunskap, detta ljus, utsträcker vi metta till andra.
Just nu, i denna stund, har vi redan en stor möjlighet. Använd vad du än har och är, vad som än händer, upp eller ned, använd tillfället till att lära dig av denna upplevelse, och bli mer medveten. Då kommer du oupphörligen att bli alltmer öppen inför att uppskatta allt det du redan har.
MEDELVÄGEN
Du kanske kämpar för att uppnå en klargörande förståelse av medelvägen; det är för att det inte är en filosofisk fråga som man enkelt kan greppa om man inte närmar sig den med ett öppet och flexibelt sinne. Vi ska utforska tre olika delar av Buddhas medelväg. Vi kommer att se hur man applicerar Buddhas upptäckt av villkorligheten på olika aspekter på människans situation i livet.
Som en livsstil, mellan hedonismens och asketismens extremer. Om hedonism är människors vanliga sätt att undvika dukkha, är asketism den andliga sökarens försök att besegra kroppens naturliga behov för att uppnå frihet. I Buddhas liv, innan han uppnådde upplysning, illustreras de extrema formerna av asketism. Siddharta Gautama kunde bara konstatera att det smärtfulla självplågandet inte hade lett honom ett dugg närmare upplysningen.
Som en filosofisk princip, mellan extrema former av eternalism (att jaget är evigt existerande) och nihilism (att jaget är helt obefintligt)
Som en etisk riktning, mellan ytterligheterna av fri vilja eller valfrihet och att allt är bestämt i förväg eller determinism; en lära som helt och hållet bestrider valfriheten och hävdar viljans förutbestämdhet.
Om vi tänker på vad som kan hända i en meditation förstår vi att villkorligheten är en generell medelväg mellan fri vilja och att allt är förutbestämt. Saker och ting uppstår beroende på olika förhållanden på grund av våra utförda handlingar och händelser som vi känner oss tvungna att reagera på ett visst sätt inför, och kanske inte alltid så kreativt som vi önskar. Det kan förstås finnas tillfällen som vi inte kan ändra på, som om vi t.ex. får cancer eller hur människor runt om kring oss reagerar. Men vi kan välja på hur vi reagerar, vi behöver inte svara med vår vanliga reaktion. Det är lika mycket rum för reflektion och ändrat förhållningssätt i vårt liv som det är medvetande runt vår upplevelse, och medvetande är något vi kan odla och utveckla. Beroende på medvetandets förhållningssätt uppstår en valfrihet. Det är något som inte har en förutbestämd tanke utan vi kan undersöka det i vår egen upplevelse; det är alltså något som ligger mellan extrema åsikter.
Traditionellt, anses extrema åsikter representera eternalism och nihilism. I det forntida Indien handlade dessa två synsätt om frågan huruvida självet överlevde döden i någon form. Den som var eternalist ansåg att jaget kvarstod oförändrat från liv till liv, detta är besläktat med den kristna själen, att jaget överlever döden intakt och går till himlen, helvetet, eller limbo (enligt äldre katolsk teologi en del av dödsriket som var ett mellantillstånd mellan himmel och helvete). Den nihilistiska åsikten ansåg att hela den psykofysisk organismen var tillintetgjord helt vid dödsögonblicket - som naturligtvis är den vanliga, moderna, icke-religiösa uppfattningen. Detta är, kan man säga, den psykologiska aspekten av dessa två extrema åsikter.
De kan också placeras i ett mer metafysiskt sammanhang. Denna version anser att vardaglig tillvaro i form av de fem ”skandhas” (form, känsla, perception, vilja och medvetande), är verklig på något sätt, den andra extrema åsikten anser att vardaglig tillvaro är helt overkligt och illusorisk, på alla nivåer.
För det tredje kan i etiska termer, eternalism och nihilism tolkas som två ytterligheter av bortskämdhet och självplågeri. Det är möjligt att se bortskämdheten som en filosofi i att ”äta, dricka och vara glada, för i morgon dör vi" som en form av nihilism. Och det är möjligt att se självplågeri - i syftet att frigöra den eviga själen från sitt fängelse - som en form av eternalism.
Den buddhistiska läran om ”anatman” (inget själv) tolkas ibland tyvärr i termer som att vädja till förgörelse och själförnekande. Den är då väldigt attraktiv för människor som vill uttrycka sitt eget självhat. En hel del människor verkar ha denna typ av attityd, en fascination över att ”anatman” doktrinen förnekar livet. Men tanken att läran om ”inget själv” förklarar att livet som värdelöst, meningslöst och i princip obefintligt, är helt enkelt inte buddhistisk.
”Anatman” doktrinen kan också användas som ett sätt att undvika ett personligt ansvar. Något man bestämmer att göra, särskilt på ett energisk eller helhjärtade sätt blir ett uttryck av sitt ego och därmed misstänkt. Återigen, detta är en felaktig uppfattning.
Målet för Buddhaskapet är att gå bortom sitt enskilde själv, inte att försöka undvika att uppnå individualitet.
De fem ”skandhas” - den värld som vi upplever som både subjekt och objekt - är varken den ultimata verkligheten, eftersom enligt Buddhas upplysta erfarenhet är saker och ting inte som vi uppfattar dem och ej heller illusorisk, eftersom vår erfarenhet, hur oupplyst den än må vara, har sin egen giltighet på sin egen nivå. Det är ett svar på vår tendens att anamma en eller annan av dessa extrema åsikter - som naturligtvis avspeglas i olika filosofier och dogmer, som fanns i både Väst och Öst - när Medelvägen formulerades.
Vi tenderar att behandla begrepp som existens och icke-existens, verklighet och icke-verklighet, som absulut. Alla fenomen, allting världsligt, uppkommer i beroende av villkor och upphör i avsaknad av dessa villkor. Världen är inte helt riktig, men den är inte heller overklig. Den är där för att upplevas, vi är engagerade i den, men den får inte misstas för absolut verklighet. Så enkelt är det.
Medelvägen, är det sätt på vilket buddhismen ser på världen. Egentligen är det bara sunt förnuft.
Buddhismen försöker få oss att tänka själva, att se till komplexiteten i den situation vi befinner oss i, alla de faktorer som är inblandade, att verkligen försöka förstå det helhjärtat och inte att försöka hitta enkla svar. Att tänka på något objektivt på detta sätt kan vara mycket frustrerande. Det krävs också mod, eftersom det innebär att man måste ta ansvar för sina egna slutsatser. 1
1 FWBO Training Course for Mitras. Year Two-Module 1. Week 2-3 ("Know Your Mind" by Sangharakshita
Jöran Briding 2010