Inspirerat och taget från METTA SUTTA, en av texterna i Dhammapada och från Crystal Mirror IV, Opening to Dharma av Tarthang Tulku, översatt av Viryabodhi.
Dhammapada är en av de viktigaste textsamlingarna i Palikanon. Pali är ett fornindiskt språk. Metta = kärleksfull vänlighet (allomfattande och ovillkorlig). Sutta = berättelse/text. Dharma = lära/sanning. För en längre version av Metta Sutta se under Buddhism.
Lika starkt som en moder, som kanske riskerar sitt liv,
håller av sitt barn, sitt enda barn, utveckla en obegränsad
omsorg inför alla varelser. Utveckla metta till alla i hela världen, oberoende av åsikter, värderingar, gärningar, ursprung eller religion.
Metta är som solen och solstrålar, alla och överallt, får ljuset och värmen, oberoende vem man är, vad man tycker eller vad man har gjort. I hjärtat finns det värme och medkänsla som metta fritt uppstår ifrån. Om vi tar vara på den och denna kunskap, detta ljus, utsträcker vi metta till andra.
Just nu, i denna stund, har vi redan en stor möjlighet. Använd vad du än har och är, vad som än händer, upp eller ned, använd tillfället till att lära dig av denna upplevelse, och bli mer medveten. Då kommer du oupphörligen att bli alltmer öppen inför att uppskatta allt det du redan har.
Nirvana betyder enligt Bonniers lilla uppslagsbok från 1978: "kallas i buddhismen den frälstes slutliga tillstånd: ett fullständigt utslocknande, med befrielse från återfödslarnas kretslopp.". Utslocknande låter extremt negativt men det innebär att girighet, illvilja och okunnighet försvinner. Tvärtom, alltså väldigt positivt. Jag tror att hela Nirvanas betydelse är ganska okänd, tyvärr.
----
Att beskriva Nirvana är som att beskriva smaken av mango, om man inte har ätit mango vet man inte hur den smakar. Någon kanske frågar hur mango smakar. "Den är söt, saftig och mjuk". Om man har smakat persika kanske man föreställer sig att mango smakar så ungefär. Så fort vi har smakat mango behöver man inte fråga. Man måste alltså ha förtroende för att våga pröva själv. Det är därför tillit och förtroende för Dharma och de som är insiktsfulla, är en ovärderlig egenskap.
----
Ett av många försök att förklara Nirvana, är att det är slutet av medvetandet, någonting skiljt från sinnet/medvetandet, ett annat att det är själva medvetandet. Eller är det bortom "vanligt" medvetande?
----
Beskrivningen av Nirvana varierar mycket i olika skolor och traditioner, även i samma tradition skiljer den sig. En av grundpelarna i buddhismen är läran om "tomhet" (shunyata). En förklaring av shunyata som kanske gör att man kommer lite närmare att kunna förstå innebörden i begreppet, är beskrivningen att tomhet är frånvaron av självcentrering. En annan förklaring är att om man försöka titta på sinnet/medvetandet, finns det inget konkret där. Nirvana har beskrivits som absolut tomhet, den ultimata friden, den största tystnaden, slutet av lidandet, total frihet, o.s.v. Nirvana har också kallats "the Unborn" eller "the Deathless".
----
En mycket bra liknelse som visar hur man kan uppfatta samma sak helt annorlunda är berättelsen om hur flera blinda människor tar i olika delar av en elefant och sedan försöker beskriva hur den ser ut. På samma sätt varierar beskrivningen av Nirvana beroende på många saker, t.ex., hur långt man har kommit i praktiken, förståelse, vilken inriktning man tillhör, vilka texter man har studerat, vilken kultur man lever i och t.o.m. vilket språk man talar.
----
En "nymåne" och en "fullmåne" ser helt olika ut, men ändå är det samma måne...
----
Samtal mellan Buddha och Potthapada:
Potthapada frågar; är världen evig eller inte evig, är världen oändlig eller har den ett slut?
Buddha svarar; jag har inte sagt att den är evig och har heller inte sagt den ej är evig, ej heller har jag sagt att världen är oändlig eller har ett slut.
Potthapada frågar; hör själen och kroppen ihop eller kan de vara separerade från varandra?
Buddha svarar; jag har inte sagt att kropp och själ är separerade ej heller har jag sagt att de hör ihop.
Potthapada frågar; existerar Tathagata (ett namn som Buddha använde på sig själv) efter döden eller inte?
Buddha svarar, jag har inte sagt att Tathagata existerar efter döden, ej heller har jag sagt att Tathagata inte existerar efter döden.
Slutligen frågar Potthapada; men varför har inte Tathagata sagt någonting om detta?
Buddha svarar; jag har inte sagt någonting om detta därför att vetskapen om svaret på de här frågorna inte leder till frid, inte till ett slut på begäret, inte till ett slut på dukkha, inte till en bättre förståelse av Dharma, inte till upplysning och det leder inte heller till Nirvana. Vetskapen om detta är alltså inte beroende av att man uppnår Nirvana, därför har inte Tathagata sagt någonting om detta.
----
Följande historia som finns i en annan "sutta" illustrerar detta ganska bra: En man blev dödligt sårade av en pil. En doktor blev tillkallad men den sårade mannen ville inte att man skulle ta bort pilen innan han fick veta vilket träslag pilen var gjord av, han ville också veta vilken sorts gift det fanns på pilspetsen, vilken sorts fjädrar det var på pilen, osv. Naturligtvis skulle han vara död innan han fick reda på allting. Berättelsen visar på vår önskan att vilja ha svar på ovidkommande frågor innan man gör det väsentliga (fick man ta bort pilen innan han fick svar på alla frågor hade den sårade mannen kanske överlevt). I berättelsen representerar pilen Dukkha, Buddha är doktorn och borttagandet av pilen är Dharma.
----
Slutligen har jag även tagit med några citat som på olika sätt beskriver Nirvana.
www.susning.nu:
"Nirvana är inom buddhismens det viktigaste målet för en människa. I den äldre buddhismen betyder nirvana upphörande av lidande och befrielse från återfödelsen och detta kan man uppnå genom att följa den "åttafaldiga vägen". Lidandets ursprung är livstörsten. Genom upplysningen kan man släcka denna livstörst och nå nirvana."
Teosofiska Kompaniet:
"Nirvana eller snarare det tillstånd vi är i när vi befinner oss i Nirvana, är faktiskt raka motsatsen till förintelse. I Österlandet så refererar förintelse i Nirvana bara till materia: den synliga kroppen. Sålunda betyder förintelse inom buddhistisk filosofi endast en skingring av materian."
Pankaj Mishra i sin bok "Buddha i världen":
"vilket (Nirvana) var inget annat än fullkomlig insikt - inom en själv – om jagets obeständighet samt befrielse från dess fundamentala känslor: girighet, hat och självbedrägeri".
Jöran Briding 2008