Inspirerat och taget från METTA SUTTA, en av texterna i Dhammapada och från Crystal Mirror IV, Opening to Dharma av Tarthang Tulku, översatt av Viryabodhi.
Dhammapada är en av de viktigaste textsamlingarna i Palikanon. Pali är ett fornindiskt språk. Metta = kärleksfull vänlighet (allomfattande och ovillkorlig). Sutta = berättelse/text. Dharma = lära/sanning. För en längre version av Metta Sutta se under Buddhism.
Lika starkt som en moder, som kanske riskerar sitt liv,
håller av sitt barn, sitt enda barn, utveckla en obegränsad
omsorg inför alla varelser. Utveckla metta till alla i hela världen, oberoende av åsikter, värderingar, gärningar, ursprung eller religion.
Metta är som solen och solstrålar, alla och överallt, får ljuset och värmen, oberoende vem man är, vad man tycker eller vad man har gjort. I hjärtat finns det värme och medkänsla som metta fritt uppstår ifrån. Om vi tar vara på den och denna kunskap, detta ljus, utsträcker vi metta till andra.
Just nu, i denna stund, har vi redan en stor möjlighet. Använd vad du än har och är, vad som än händer, upp eller ned, använd tillfället till att lära dig av denna upplevelse, och bli mer medveten. Då kommer du oupphörligen att bli alltmer öppen inför att uppskatta allt det du redan har.
Livets kretslopp (födelse–ung–vuxen–åldrande–död > ny födelse – etc.) Alla varelser lever i samsara så länge man inte är upplyst, i det här livet och i kommande liv.
Livet i den här världen är ofullkomligt. 1 Det innehåller bl.a. otillfredsställelse och sjukdom samt ger ingen varaktig lycka. Livet kan även vara positivt, bl.a. är det bara som människa man kan uppnå upplysning. Det som avgör om hur man upplever dukkha (fysisk och/eller mentalt lidande) är hur man reagerar.
Dukkha är en del av mitt liv. Allting jag upplever har anknytning till min ofullkomlighet. Jag kan inte fly från dukkha. Mitt liv innehåller stress, strävan och mödosam kamp. Det är samma sak för andra. Nästan alla jag känner söker efter någonting som deras nuvarande liv inte ger dem. Människors liv innehåller många olika slags lidande, sjukdom och smärta; som följer med att ha en kropp. Det finns mental smärta från depression, rädsla, galenskap och många andra sorters lidande. Jag lever, därför upplever jag dukkha, det är ett kännetecken för det här livet. Livet innehåller också många glädjeämnen, som relationer med andra människor, vackra handlingar och ting, naturens skönhet, etc.
När jag är medveten om min upplevelse ser jag att den är under ständig förändring. Min kropp förändras kontinuerligt, den innehåller en mängd processer som aldrig stannar upp. Mitt sinne är en ändlös ström av tankar, den ena följer den andra. På samma sätt förändras människor, situationer förändras, ingenting består. Ingenting är solitt eller slutgiltigt, allt är obeständigt. Titta dig runtomkring och du ser att det är sant överallt. Jag kanske vill att världen ska vara substantiell och gripbar men det är den inte.
I det moderna samhället förhärligar man allt som leder bort från sanningen. Detta kommer från en civilisation som påstås dyrka livet, men i själva verket berövas livet all djupare mening; ett samhälle som oavbrutet talar om att göra människor lyckliga.
Detta är samsaras ofullkomlighet. Det är meningslöst att förvänta sig att samsara skall göra mig i grunden och verkligt lycklig, den förväntningen är den egentliga källan till mitt lidande. Jag måste ändra på hur jag ser världen och leva på grundval hur den här världen fungerar, inte på en illusion. Buddhas lära visar hur detta är möjligt och visar också på en väg bort från att vara fångad i samsara.
Istället för att tänka på samsaras lidanden, fokusera istället på livets glädjeämnen. Bl.a. jag är fysisk frisk, inte mentalt sjuk, jag har kommit i kontakt med de tre juvelerna; Livet genomgår en mängd processer, många genomgripande och omvälvande, t.ex. födelse och död. Att ingenting består är positivt och allmängiltigt. Att ingenting är solitt och slutgiltigt kan man ha förtröstan i och lita på. Det är en illusion att tro att världen är gripbar och substantiell.
1 Vishvapanis version av De fyra påminnelserna
Jöran Briding 2009