Inspirerat och taget från METTA SUTTA, en av texterna i Dhammapada och från Crystal Mirror IV, Opening to Dharma av Tarthang Tulku, översatt av Viryabodhi.
Dhammapada är en av de viktigaste textsamlingarna i Palikanon. Pali är ett fornindiskt språk. Metta = kärleksfull vänlighet (allomfattande och ovillkorlig). Sutta = berättelse/text. Dharma = lära/sanning. För en längre version av Metta Sutta se under Buddhism.
Lika starkt som en moder, som kanske riskerar sitt liv,
håller av sitt barn, sitt enda barn, utveckla en obegränsad
omsorg inför alla varelser. Utveckla metta till alla i hela världen, oberoende av åsikter, värderingar, gärningar, ursprung eller religion.
Metta är som solen och solstrålar, alla och överallt, får ljuset och värmen, oberoende vem man är, vad man tycker eller vad man har gjort. I hjärtat finns det värme och medkänsla som metta fritt uppstår ifrån. Om vi tar vara på den och denna kunskap, detta ljus, utsträcker vi metta till andra.
Just nu, i denna stund, har vi redan en stor möjlighet. Använd vad du än har och är, vad som än händer, upp eller ned, använd tillfället till att lära dig av denna upplevelse, och bli mer medveten. Då kommer du oupphörligen att bli alltmer öppen inför att uppskatta allt det du redan har.
. Hem . Buddhism . Den villkorliga tillvarons tre kännetecken
(taget bl.a. från VBV och ”När allt rasar samman” av Pema Chödrön)
*Livet i den här världen beror på många villkor. T.ex. rätt temperatur, rätt mängd föda, lämplig mängd syre i luften, osv.
Det finns tre sanningar som traditionellt kallas tillvarons tre kännetecken. Trots att de beskriver själva grundvalen i vår tillvaro, uppfattar många dessa ord som hotfulla. Man kan lätt få uppfattningen att det är något negativt eller fel med förgänglighet, lidande och att ingenting i tillvaron har en egen, inneboende natur. En sådan uppfattning är detsamma som att tycka att det är något fel med våra grundläggande livsvillkor. Tvärtom, livet är i grunden glädjefyllt.
Förgängligheten utgör det goda i tillvaron. De fyra årstiderna växlar, dag blir natt och natt blir dag, människan förändras hela tiden från födseln och framåt. Förgängligheten är alltings väsen. Förgängligheten är harmonins princip. Vi har en tendens att glömma att vi är en del av naturens ordning. Många kulturer firar tacksamheten mot förgängligheten. Även vi borde kunna erkänna, respektera och fira förgängligheten.
2. DEN VILLKORLIGA TILLVARON ÄR OTILLDREDSSTÄLLANDE.
Detta påstående, liksom den första ädla sanningen, sägs ofta felaktigt tolkat att buddhister tycker livet är ett enda lidande. I själva verket går lidande och njutning hand i hand, tillhör vardagen och är oskiljaktiga. Födelsen är på samma gång smärtsam och ljuvlig. Hur lyckliga än buddhister ser ut att vara, så antas de företräda en dyster och pessimistisk lära. Men det faktum, att det villkorliga varat är otillfredsställande, innebär naturligtvis inte att ett vanligt liv aldrig kan vara njutbart. Vad det egentligen innebär är att den materiella världen och livet som vi vanligen lever aldrig kan erbjuda oss en fullständig och varaktig tillfredsställelse. En viktig följd av att den villkorliga tillvaron är otillfredsställande till sin natur är att vi inte kan finna lycka genom att ändra allt som vi har runt oss så att den tillfredsställer oss, utan endast genom att förändra oss själva.
3. DEN VILLKORLIGA TILLVARON SAKNAR EN INNEBOENDE, EGEN NATUR. ALLA FENOMEN, TING OCH VARELSER ÄR BEROENDE AV VARANDRA.
Synen på oss själva och universum i allmänhet som en dynamisk process snarare än en samling statiska tillstånd, är kanske nyckeln till en vidare förståelse för bristen på egen natur hos tingen. Universum är en ständig ström, ett nätverk av samverkande villkor. Alla villkorliga fenomen, alla saker och varelser i universum, inklusive människan, existerar endast som en del i ett större sammanhang, på samma sätt som en virvel i en å bara existerar som en del i vattnet omkring den. Av det skälet kan tingen inte sägas ha någon verklig, inneboende, egen natur.
Insikt i den villkorliga naturen hos alla fenomen är ett centralt drag hos upplysningen. Det upplysta sinnet ser inte världen som en samling stumma föremål. Det ser den som en ändlös väv av orsaker och verkan, där företeelser uppstår och försvinner genom de villkor som ge upphov till dem. Vid första anblicken kan detta tyckas vara ett fatalistisk synsätt, om det inte vore så att buddhismen också erbjuder oss en vision av något utöver ett tillstånd där man är ett offer för omständigheterna. Detta är det villkorslösa tillståndet, eller själva buddhaskapet. För att komma dit måste vi se klart på den villkorliga tillvaron, den materiella världen och hur vi lever i den, se alltsammans som det verkligen är.
Jöran Briding 2009